Utbildning

Då har det första beskedet om utbildningen kommit, och jag står som reserv. Det är kul eftersom jag var rädd att mina betyg inte skulle vara helt aktuella då det är 10 år sedan man gick ut gymnasiet. Men nu börjar den nervösa väntan på att få veta om man blir kvar här i höst eller om man åker till Gotland. Och så gäller det att hitta nånstans att bo och så vidare...spännande och nervöst till tusen. Jag har ju blivit antagen till utbildningen jag sökte i Umeå, men då är det bara en kurs så vet jag inte om det blir att jag tackar ja till den och så reservantagen i Göteborg med. Men jag har till sista juli att bestämma mig.

Funderingar kring döden...och livet?

Har tittat lite på minnesceremonin för Michael Jackson ikväll. Den var väldigt rörande, trots att jag inte tillhör hans största fans direkt. Eller, det är svårt att beskriva vad jag egentligen tycker/tyckte om honom. Ja visst har han gjort en del riktigt bra låtar, och under sommaren 1992 så diggade jag honom rätt mycket. (I skarven mellan jag "slutade" gilla New Kids On The Block och upptäckte och började gilla Take That) Sen började han freaka ur lite för mycket för mig med alla operationer och sen så kom ju anklagelserna om att han skulle ha utnyttjat barn. Så på en nivå gillade jag honom och på en annan så ogillade jag honom. Har alltid gillat klassikerna, som Thriller, Beat It och Billie Jean m.fl.

Tårarna kom när hans dotter Paris skulle tala i slutet av ceremonin, och de kom nästan när Brooke Shields talade. Så även om jag kanske inte bryr mig så mycket egentligen om hans död i sig, mer än att konstatera att, ok han är död och det var väl i tidigaste laget, så är jag rätt så känslosam av mig. Och när jag satt och lyssnade på vad alla sa under programmet berörde det mig på något sätt, för man kan ju alltid tänka sig in i hur det skulle kännas om det var en nära anhhörig eller vän etc. Och det ligger väldigt nära till hands för mig nu, eftersom min ena farbror dog under förra helgen, och även om jag inte har träffat honom så mycket, så är det ju ändå jobbigt...orkade nästan inte jobba dagen efter jag fick reda på det, men testade ändå då jag inte hade råd att vara hemma från jobbet. Han blev bara 57 år så han dog ju också i förtid kan man säga, fast samtidigt så levde han på lånad tid då han hade hjärtproblem (och mest troligt var det det han dog av) och levde väl inte det sundaste livet heller. Så från att söndagen började trevligt med ett soligt Expo Norr besök, med ett uppträdande av Brolle, tilsammans med Patrik och hans föräldrar, till att höra att det hade hänt nåt med min farbror när pappa skulle hämta mig på stan, så vi stressade först till akuten för vi trodde han fördes dit, och sen till hans lägenhet där vi såg honom ligga död, så kan man säga att förra helgen var chockartad.

Det var en av mina andra farbröder som upptäckte honom på söndagen och jag och pappa for dit och det var hemskt att se honom ligga där i soffan alldeles blå, det var inte alls samma sak som att se morfar efter att han dog för några år sedan. Vi fick prata med polisen och sjukvårdspersonal och var där mest hela tidiga kvällen. Det var riktigt jobbigt, men det sjönk nog inte riktigt in förrän senare att det verkligen var så. Man får ju sig en tankeställare efter att något sådant här har hänt.