Ambivalent is my middle name

Trist väder, en massa plugg framför mig som jag inte vet om jag kommer klara, deppighet och känslor i överflöd och huvudvärk. Det kan man summera denna dag med. Tror jag nämnt det förut, men... ibland önskar man att man bara kunde stänga av känslorna. Vore så mycket lättare då. Ibland känner jag mig bara såå ensam. Jag har många bekanta, det har jag, men jag kan inte riktigt påstå att jag har någon riktigt nära vän som finns där oavsett vad. :( Ingen som vet allt om mig och accepterar allt jag gör och tycker och säger. Den närmaste jag kommer är nog Markus i Skellefteå, men det känns som att vi har glidit lite isär på grund av avståndet typ. Han vet väldigt mycket om mig och vi har liknande smak i mycket. Men annars har jag nog ingen...visst, har en del kompisar från Donken och på arkeologutbildningen men kommer de finnas där om 10 år...det är fan tveksamt.

Äh, fuckit!

Får försöka blicka framåt...

Har ju en fullspäckad sommar framför mig som vanligt. Tre sommarkurser (får se om jag klarar gå alla tre), besök av bästaste Emma (hoppas jag), besök hemma i Östersund, med tillhörande festligheter hoppas jag (och pappa förstås), hälsa på syster yster med Sötaste Eira och resten av familjen och sen mamma och Roy. Sedan ska de förhoppningsvis följa med ner till Gotland. Och så klart hoppas jag ju på att få umgås med en viss person en hel del också...♥

Baby, baby, baby OH

Har funderat lite grann på det här med barn sista tiden...

Jag kommer ihåg när jag var yngre, då ville jag absolut inte ha några barn what so ever!

Men sedan har min ståndpunkt ändrats lite undan för undan. Idag är jag väl i det läget att jag känner att det kommer om det kommer, samtidigt som jag känner att det vore nice med ett pyre att lära om livet och hur man överlever denna värld.

Viss del i det hela har väl syrran och att hon blev mamma till sötaste Eira, och viss del är väl att man börjar bli äldre och kanske inte vill vara lastgammal när det väl sker. Sen att jag träffat en underbar kille som jag typ för första gången känner att jag inte skulle ha nåt emot att bli gravid med gör väl inte saken sämre eller hur man ska säga. Men det är väldigt komplicerat också...man vet aldrig vad som kommer att ske...kommer det att hålla, kommer han vilja ha det ansvaret etc.? Helst vill jag väl gå färdigt utbildningen innan jag ens tänker på att skaffa barn. Samtidigt tickar ju den sk biologiska klockan på i ryslig fart. Plus att man funderar på om man ens är fertil då det inte skett nåt tidigare trots slarv med skydd osv..

Ha ha oj, nu kanske det låter som att det skulle vara nåt sånt på gång. Men där måste jag stoppa på en gång. NEJ jag är inte gravid!(...vad jag vet i alla fall.) Har bara funderat en del kring det hela på sista tiden.

I morgon är det två månader sen vi träffades älskling! ♥