Trist väder, en massa plugg framför mig som jag inte vet om jag kommer klara, deppighet och känslor i överflöd och huvudvärk. Det kan man summera denna dag med. Tror jag nämnt det förut, men... ibland önskar man att man bara kunde stänga av känslorna. Vore så mycket lättare då. Ibland känner jag mig bara såå ensam. Jag har många bekanta, det har jag, men jag kan inte riktigt påstå att jag har någon riktigt nära vän som finns där oavsett vad. :( Ingen som vet allt om mig och accepterar allt jag gör och tycker och säger. Den närmaste jag kommer är nog Markus i Skellefteå, men det känns som att vi har glidit lite isär på grund av avståndet typ. Han vet väldigt mycket om mig och vi har liknande smak i mycket. Men annars har jag nog ingen...visst, har en del kompisar från Donken och på arkeologutbildningen men kommer de finnas där om 10 år...det är fan tveksamt.
Äh, fuckit!
Får försöka blicka framåt...
Har ju en fullspäckad sommar framför mig som vanligt. Tre sommarkurser (får se om jag klarar gå alla tre), besök av bästaste Emma (hoppas jag), besök hemma i Östersund, med tillhörande festligheter hoppas jag (och pappa förstås), hälsa på syster yster med Sötaste Eira och resten av familjen och sen mamma och Roy. Sedan ska de förhoppningsvis följa med ner till Gotland. Och så klart hoppas jag ju på att få umgås med en viss person en hel del också...♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar